summaryrefslogtreecommitdiff
path: root/language/swedish/slatex/ex-article.tex
blob: 663587df6b435d3fce114c2693e3c9533d156438 (plain)
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
69
70
71
72
73
74
75
76
77
78
79
80
81
82
83
84
85
86
87
88
89
90
91
92
93
94
95
96
97
98
99
100
101
102
103
104
105
!documentstyle(11pt,a4,par)<article>

!author<Frans G. Bengtsson>
!title<R|de Orm !! och !! andra figurer!thanks<Publicerat utan att fr}ga STU>>
!date<Lund 1987-11-24>	% En m}nad kvar till julafton

!begin<document>

!maketitle		% Skriv ut f|rfattare mm.

!begin<abstract>	% I abstract beh|vs av n}gon anledning noindent
!noindent Kl{mmig sammanfattning kan skrivas h{r -- om man vill.  Egentligen
beh|vs varken !verb+!title+, !verb+!author+ eller abstract i article
stilen.  Man kan ta med dem om man vill.
!end<abstract>

!section*<Om orm>

M}nga oroliga m{n foro bort fr}n <!it Sk}ne> med Bue och Vagn och hade
ingen lycka i Hj|rungav}g; andra f|ljde Styrbj|rn till Uppsala och
f|llo med honom. N{r det spordes hemma att f} voro att v{nta tillbaka,
blev sorgekv{den framsagda och minnesstenar resta, varp} allt
f|rst}ndigt folk var |verens att det var b{st som skett, i det man nu
kunde hoppas p} mera stillhet {n f|rr och f{rre {goskiften med
eggj{rn. Det blev nu ymniga }r, b}de med r}g och sill, och de flesta
trivdes gott; men de som tyckte att gr|dorna kommo l}ngsamt foro till
England och <!bf Irland> och hade god h{rnad, och m}nga stannade d{r
ute.

!subsection*<Underrubrik>

Nu hade rakade m{n b|rjat komma till Sk}ne, b}de fr}n saxarnas
land och fr}n England, f|r att predika den kristna l{ran.  De hade
mycket att tala om, och folk var f|rst nyfiket och lyssnade g{rna; och
kvinnor funno det n|jsamt att doppas av fr{mlingarna och f} en vit
s{rk till sk{nks. Men snart hade fr{mlingarna ont om s{rkar och folk
upph|rde att lyssna till deras predikningar, som f|ref|llo tr|ttsamma
och f|ga trov{rdiga; dessutom talade de ett hackigt tungom}l, som de
l{rt sig i Hedeby eller p} de v{stra |arna, och tedde sig d{rf|r
barnsliga till f|rst}ndet.

!subsubsection*<Underunderubrik>

Det gick d{rf|r sm}tt med kristnandet; och de rakade, som talade
myc!-ket om frid och som |ver allt annat voro uppt{nda av v}ldsamhet
mot gudarna, grepos stundom av religi|sa m{n och h{ngdes upp i
heliga asktr{d och fingo pilar i sig och g}vos }t Odins f}glar.
Men andra, som n}tt norr!-ut till g|ingarnas skogar, d{r f|ga
religion fanns, h{lsades med gl{dje och leddes bundna till
marknader i Sm}land och byttes bort mot oxar och b{verskinn.
Som tr{lar hos sm}l{nningarna l{to n}gra h}ret v{xa och k{nde sig
missn|jda med Jehovah och gjorde gott sk{l f|r sig; men de flesta
fortsatt att vilja st|rta gudarna och doppa kvinnor och barn,
hellre {n att bryta sten och mala korn, och v}llade sina
husb|nder s} stor f|rtret, att g|ingarna snart inte kunde f} ett
par tre}rs sm}landsoxar f|r en fullgod pr{st utan en mellangift
av salt eller vadmal. D} r}dde d}ligt hum|r mot de rakade
i gr{nstrakterna.

!section*<Rubrik>

En sommar hade bud g}tt runt hela Danav{lde att kung Harald
Bl}tand anammat den nya l{ran. I sina unga dagar hade han gjort ett
f|rs|k och hastigt }ngrat sig; men nu var han p} allvar g}ngen
|ver. Ty kung Harald var nu gammal och hade l{nge pl}gats av sv}r
v{rk i sin rygg, s} att han haft ringa gl{dje av sitt |l och sina
kvinnor; och kloka biskopar, som kejsaren s{nt, hade nu gnidit honom
med bj|rnister, som st{rkts med apostlanamn, och svept honom i
f}rskinn och givit honom signat |rtvatten i st{llet f|r |l och
tecknat kors mellan hans axlar och l{st m}nga dj{vlar ur honom, tills
v{rken g}tt bort och kungen blivit kristen.

Gudsm{nnen hade d{rvid lovat att v{rre el{nde skulle drabba
honom, om han }ter hemf|lle }t blot eller visade sig ljum i tron.
D{rf|r befallde kung Harald, sedan han blivit r|rlig igen och kunnat taga
till sig en ung morisk slavinna, som Olof med [delstenarna, konung av Cork,
s{nt honom som v{ng}va, att allt folket skulle l}ta sig kristnas; och ehuru
s}dant tal tycktes s{llsamt fr}n den som sj{lv h{rstammade fr}n Odin, lydde
m}nga hans p}bud, ty han hade styrt l{nge och med lycka och hade d{rf|r
mycket att s{ga i landet. Han lade de h}rdaste straff p} dem som buro hand
p} pr{ster; och i Sk}ne tilltogo nu dessa i antal och kyrkor byggdes p}
sl{tten; och de gamla gudarna b|rjade komma ur bruk utom i sj|n|d och vid
kreaturssjukdom.

Men i G|inge skrattades mycket }t allt detta. Ty folket i gr{nsskogarna
hade l{ttare f|r att skratta {n det f|rst}ndiga folket p} leran, och }t
kungars befallningar skrattade de mest. I de trakterna n}dde f} m{ns makt
l{ngre {n deras h|gra arm, och fr}n Jellinge till G|inge var l}ng v{g {ven
f|r de st|rsta kungar. I gamla dagar, p} Harald Hildetands och Ivar
Vidfamnes tid och dessf|rinnan, hade kungar brukat komma till G|inge f|r
att jaga vildoxar i de stora skogarna, men s{llan i andra {renden. Sedan
dess hade vildoxarna tagit slut, och kungars bes|k med dem; och om nu
n}gon kung retade upp sig |ver oh|rsamhet eller mager skatt och hotade
att komma dit, brukade han f} det svaret, att inga vildoxar synts till i
trakterna, men att man skulle underr{tta om s} skedde, och taga v{nligt
emot honom d}. D{rf|r var det sedan l{nge ett st{v hos gr{nsborna, att
bland dem skulle ingen kung komma f|rr{n vildoxarna kommo tillbaka.

S} f|rblev allt som det varit i G|inge, och ingen kristendom kom i g}ng
d{r. De pr{ster som f|rs|kte sig dit s}ldes fortfarande |ver gr{nsen;
men somliga g|ingar tyckte att man r{tteligen borde sl} ihj{l dem p}
fl{cken och b|rja krig mot det n{riga folket i Sunnerbo och Allbo,
emedan sm}l{nningarnas pris inte gav sk{lig f|rtj{nst p} handeln.

!end<document>